De två stora orosmomenten i december, jag skulle vilja likna dem vid mörka moln med en viss doft av svett och kryddnejlika, brukar bestå av två delar:
- julklappsinköp
- hur faen ska jag hinna med att göra all mat?
Den första delen är omöjlig att kringgå, ety vissa människor är det stört omöjligt att hitta bra julklappar till. Med en växande familj (i detta bär jag själv mycket lite ansvar) och en sinande kassa tornar julklappsoron upp sig i horisonten. Det hjälper inte att börja fundera i god tid. Åh nej. Man kan ha brain storming och mind mapping och allt vad konsulter med uppenbar kunskapsbrist i det svenska språket nu kan svänga sig med - men till slut står man ändå där med panik flödande ut ur den stirriga blicken. Man rusar ut och in bland alla människor som lugnt vandrar nerför gågatan i sakta mak, skrattandes och lågmält pratandes om undret som är julen.
Bättre då att försöka åtgärda orosmoment nummer två. Hur hinna med? Enkelt. Man planerar. Planerar. Med en genomtänkt lista och en tidsplan som på förhand är realistisk (men givetvis alltid spricker, detta har dock ingen effekt på lugnet planen från början ger) kan man luta sig tillbaka och med tillförsikt se tiden an.
En sådan plan är nu utformad. Kraftig koncentration och tungt arbete de sista två veckorna är förstås oundvikligt, trots allt bör ju maten vara så färsk som möjligt. Men det tunga sjoket i nedre delen av julkalendern är ingen belastning, det är själva organiserandet, känslan av att man har koll - som ger lugn.
Mitt arbete börjar på fredag. Då ska det sättas glögg.
Sedan är det bara till att räkna ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar