Sillen är nog min favoritdel av julbordet. Jag älskar allt, jag äter allt, jag slukar faktiskt alldeles för mycket, men sillen och dess variationer blir jag aldrig för mätt för och har aldrig varit för ung för heller.Sill är det jag gjort mest och längst av allt hemlagat på bordet, det var där allt började. I de flesta andra delar är jag ännu nybörjare, men sillen kan jag. Med bakbundna händer.
Det är så otroligt rogivande att dra skinnet av alla doftande filéer, känna katterna runt benen, en svag stickning av ättika i näsan medan lagen kallnar - och så, dagen efter, rörorna som utgör pricken över i:et. Till lucia blir det en med sambal oelek, tabasco, vitlök, honung och lime, en med rårörda lingon, en klassiker med tre olika sorters senap - och Brantevikssill, där massor av dill, lök, socker och pepparkorn bildar sin egen lag. Ah!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar