I början av december har vi under flera år haft som tradition att julbaka med minst tre generationer av familjen närvarande. Det började med att jag och mamma och mormor bakade ihop, utökades med mina styvsystrar - och i år gled nästa generation in med min bror och hans familj - plus Å:s son, som skötte uppdraget som maskot med den äran.
Vad som kändes som etthundra människor trängde sig in i vårt till ytan inte alltför imponerande kök, katterna flydde fältet, julmusiken flöt ut ur högtalarna likt svetten i pannan, lussekatter rullades, pepparkakor kavlades och knäck puttrade på spisen. Några smygåt i förväg.
Familjejulbaket är en tradition i precis den anda jag vill krama varje droppe ur till jul. Att umgås, att samlas, att göra de enklaste saker ihop.
När nu pepparkaksgubben Liam och sockerbagaren Eira fyller på nerifrån kan man hoppas på att denna vana håller långt in i framtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar