Luciamiddag (julafton -11)

Julbord (julafton -12)

Dags för kak och bak (julafton -12)

Förberedelserna mot lucia går vidare, sillen till förrätt måste såklart serveras med bröd och två limpor bakades därför. Jag har gjort det brödet flera gånger, underbart gott och mustigt med vetemjöl, rågkross, rågsikt, filmjölk och mörk sirap. En ljummen skiva med smör som smälter, en bit ost och lite mjölk till...
Snapsen silades också av, jag tror att vi under likör- och julperioderna höst och vinter, gör av med typ ett ton kaffefilter. Men se så klar och fin den blir! En och en halv liter är kryddad och färdig, det ska nog räcka till julafton också.
Efterrätten på lördag blir pepparkaks-cheesecake med smak av apelsin, den stor nu i kylen och gosar till sig i sin plåtform, lite kameraskyggt sådär. Återkommer med bilder vid servering.
Sist men inte minst - knäckflarn! Temat för lucia är juligt men inte jul, varför sillbordet är begränsat och huvudrätten... nej, det ska vi inte avslöja. Knäck går i alla fall inte att bjuda på, men knäckflarn borde väl bli bra? Det är jag
själv som har bestämt temat förresten, så det är mina regler som gäller. Dessa krispiga skapelser bestående endast av smör, socker och rostade mandelflarn kommer att smaka finfint till cheesecaken.
Ikväll blir det julbord och inte mycket till köksarbete - så om vi inte hörs; ha en trevlig lucia!

Sill! (julafton -13)

Sillen är nog min favoritdel av julbordet. Jag älskar allt, jag äter allt, jag slukar faktiskt alldeles för mycket, men sillen och dess variationer blir jag aldrig för mätt för och har aldrig varit för ung för heller.
Sill är det jag gjort mest och längst av allt hemlagat på bordet, det var där allt började. I de flesta andra delar är jag ännu nybörjare, men sillen kan jag. Med bakbundna händer.
Det är så otroligt rogivande att dra skinnet av alla doftande filéer, känna katterna runt benen, en svag stickning av ättika i näsan medan lagen kallnar - och så, dagen efter, rörorna som utgör pricken över i:et. Till lucia blir det en med sambal oelek, tabasco, vitlök, honung och lime, en med rårörda lingon, en klassiker med tre olika sorters senap - och Brantevikssill, där massor av dill, lök, socker och pepparkorn bildar sin egen lag. Ah!

For the broken hearted (julafton -14)

The show must go on (julafton -14)

Ni skeptiker av Echinaforce därute - lägg ner misstänksamheten genast. En god natts sömn och två intensiva dagar med detta mirakelmedel och jag är nu en ny människa igen.
Redo att ta itu med bestyren.
Det uppdaterade schemat följdes till punkt och pricka igår, storhandel i en sjuhundra gånger bättre affär än löjliga Hemköp på Kronprinsen (vilka aggressioner jag bär på) - och så, juldofter i köket igen!
Sillfiléer rensades så det skvätte omkring, katterna strök sig mot benen. Det är deras favoritstund i december, dessa sillinläggningar. En och annan smakbit bjöd matte på också, så blödig som hon är. Men resten hamnade i lag över natten.
Vår smått berömda julsnaps blev också satt, med ljuvliga julsmaker som slår Becherovka på fingrarna vilken dag som helst. Jag har sett vuxna människor gråta när de smakat denna gudadryck. Brista ut i sång. Jag förstår dem.
Elvis, som annars är nykterist, försökte förgäves få sig ett smakprov.
Tinas mörka och starka senap blev också färdig, en hit bland alla som gillar att rensa luftgångarna, det svider i hela huvudet när man får den på tungan. Men blandningen av kaffe, mörk sirap (åh, så jag älskar mörk sirap), whiskey och senapsfrön och -pulver är fantastisk. Ett måste på vårt julbord.

Här krävs krafttag (julafton -16)

Nej nej nej nej nej nej nej... En förkylning! Ögonen simmar, lederna värker, halsen svullnar. Det finns ingen tid!
Okej, omstuvning i schemat, ett varmt bad, femton timmars sömn i natt och ett par liter Echinaforce - jag motar er i porten, ack ni onda baciller!
Undrar vad som händer om man sprutar Vanish i näsan?

Fullt upp (julafton -16)

Jo, de börjar ju hopa sig nu. Uppgifterna.
Med stor luciamiddag på lördag är denna vecka fullklottrad av kökstimmar, alltmedan inbjudningar till diverse samkväm strömmar in och tvingar mig att stuva om i planeringen framöver.
Men men. Glöggen puttrar på i garderoben, skinkan är torrsaltad och läggs i lake ikväll.
Och mer kommer.

Familjebak (julafton -16)

I början av december har vi under flera år haft som tradition att julbaka med minst tre generationer av familjen närvarande. Det började med att jag och mamma och mormor bakade ihop, utökades med mina styvsystrar - och i år gled nästa generation in med min bror och hans familj - plus Å:s son, som skötte uppdraget som maskot med den äran.











Vad som kändes som etthundra människor trängde sig in i vårt till ytan inte alltför imponerande kök, katterna flydde fältet, julmusiken flöt ut ur högtalarna likt svetten i pannan, lussekatter rullades, pepparkakor kavlades och knäck puttrade på spisen. Några smygåt i förväg.


















Familjejulbaket är en tradition i precis den anda jag vill krama varje droppe ur till jul. Att umgås, att samlas, att göra de enklaste saker ihop.
När nu pepparkaksgubben Liam och sockerbagaren Eira fyller på nerifrån kan man hoppas på att denna vana håller långt in i framtiden.

Top of the Pops (julafton -19)

Stämning (julafton -20)

Allt följer planen än så länge, vilket å andra sidan inte är så konstigt då de flesta aktiviteter börjar först nästa vecka. Matmässigt.
Men förste advent har kommit och gått, jag satte upp adventsstakar och stjärnor i Tjörnarp i helgen, värmde glögg och spelade tingeltangel när jag kom hem och satte sedan igång med utsmyckning av lägenheten på traditionell väg. I vårt hem har varje tomte sin plats och den enda egentliga utmaningen består i att hitta en plats för den nya tomte jag varje år får av min mamma. Det brukar dock gå bra, för katterna förstör ungefär en om året så det brukar gå på ett ut.
I år har jag i alla fall försökt ha ännu mer ljus än ifjol, det finns trots allt inget vackrare än dansande lågor, ett mjukt sken från stjärnan i fönstret och vita trottoarer utanför...
















De två sjungande luciorna tillhör mina favoriter hemma och de står alltid i biblioteksfönstret.
Krubban har jag efter ett par års tjat fått ärva av min mor, den intar nu en hedersplats i biblioteket. Jag ser att en av de tre vise männen håller på att ramla på bilden, ett resultat av kattpjet. Eller också kanske det är doften av myrra som slagit ut honom.
Den badande tomten var den första jag köpte på egen hand, jag älskar skimret från porslinsbubblorna. Vardagsrumsfönstret är givet.
Nunnan fick jag av min vän L:s mamma, vi fick sådana allihop i vårt nunnegäng. Ja, nunnegäng. Det har inte så mycket med julen att göra det där så jag tänker inte förklara. Men nunnan står i alla fall på ena högtalaren i vardagsrummet och påminner mig om mina älskade vänner, de galna, härliga subbor som följt mig i så många år.
Bredvid nunnan står Lionel Messi och bajsar. Det kan ju verka märkligt att ha en sådan figur bland julpyntet, men just bajsande gubbar och gummor är faktiskt en väldigt stark katalansk tradition. I Barcelona flödar det av dessa figurer kring jul, denna fick jag av min svägerska. Messi är för övrigt världens bästa fotbollsspelare näst Steven Gerrard. Men det har ju inte heller så mycket med julen att göra.


De två änglarna står i vårt sovrumsfönster och det är min mormor som gjort dem. Hon har gjort flera av våra julsaker i lera, mormor står för lerskapelserna och farmor för broderierna. Jag tycker om att ha hemmagjort pynt men har ingen sådan fallenhet själv. Undrar i vilket dna-led den gick förlorad.
Tomteorkestern nederst köpte vi på Tivolis julmarknad för ett par år sedan - jag älskar mitt tomteband! Mor sjunger, förstås. Dock inte hemma hos oss om spegelglasen ska hålla. Bandet står på skänken i vardagsrummet och det svänger som attan.

Tillbaka till barndomen (julafton -23)

Cocktail Hour (julafton -23)