Luciamiddag (julafton -11)

Julbord (julafton -12)

Dags för kak och bak (julafton -12)

Förberedelserna mot lucia går vidare, sillen till förrätt måste såklart serveras med bröd och två limpor bakades därför. Jag har gjort det brödet flera gånger, underbart gott och mustigt med vetemjöl, rågkross, rågsikt, filmjölk och mörk sirap. En ljummen skiva med smör som smälter, en bit ost och lite mjölk till...
Snapsen silades också av, jag tror att vi under likör- och julperioderna höst och vinter, gör av med typ ett ton kaffefilter. Men se så klar och fin den blir! En och en halv liter är kryddad och färdig, det ska nog räcka till julafton också.
Efterrätten på lördag blir pepparkaks-cheesecake med smak av apelsin, den stor nu i kylen och gosar till sig i sin plåtform, lite kameraskyggt sådär. Återkommer med bilder vid servering.
Sist men inte minst - knäckflarn! Temat för lucia är juligt men inte jul, varför sillbordet är begränsat och huvudrätten... nej, det ska vi inte avslöja. Knäck går i alla fall inte att bjuda på, men knäckflarn borde väl bli bra? Det är jag
själv som har bestämt temat förresten, så det är mina regler som gäller. Dessa krispiga skapelser bestående endast av smör, socker och rostade mandelflarn kommer att smaka finfint till cheesecaken.
Ikväll blir det julbord och inte mycket till köksarbete - så om vi inte hörs; ha en trevlig lucia!

Sill! (julafton -13)

Sillen är nog min favoritdel av julbordet. Jag älskar allt, jag äter allt, jag slukar faktiskt alldeles för mycket, men sillen och dess variationer blir jag aldrig för mätt för och har aldrig varit för ung för heller.
Sill är det jag gjort mest och längst av allt hemlagat på bordet, det var där allt började. I de flesta andra delar är jag ännu nybörjare, men sillen kan jag. Med bakbundna händer.
Det är så otroligt rogivande att dra skinnet av alla doftande filéer, känna katterna runt benen, en svag stickning av ättika i näsan medan lagen kallnar - och så, dagen efter, rörorna som utgör pricken över i:et. Till lucia blir det en med sambal oelek, tabasco, vitlök, honung och lime, en med rårörda lingon, en klassiker med tre olika sorters senap - och Brantevikssill, där massor av dill, lök, socker och pepparkorn bildar sin egen lag. Ah!

For the broken hearted (julafton -14)

The show must go on (julafton -14)

Ni skeptiker av Echinaforce därute - lägg ner misstänksamheten genast. En god natts sömn och två intensiva dagar med detta mirakelmedel och jag är nu en ny människa igen.
Redo att ta itu med bestyren.
Det uppdaterade schemat följdes till punkt och pricka igår, storhandel i en sjuhundra gånger bättre affär än löjliga Hemköp på Kronprinsen (vilka aggressioner jag bär på) - och så, juldofter i köket igen!
Sillfiléer rensades så det skvätte omkring, katterna strök sig mot benen. Det är deras favoritstund i december, dessa sillinläggningar. En och annan smakbit bjöd matte på också, så blödig som hon är. Men resten hamnade i lag över natten.
Vår smått berömda julsnaps blev också satt, med ljuvliga julsmaker som slår Becherovka på fingrarna vilken dag som helst. Jag har sett vuxna människor gråta när de smakat denna gudadryck. Brista ut i sång. Jag förstår dem.
Elvis, som annars är nykterist, försökte förgäves få sig ett smakprov.
Tinas mörka och starka senap blev också färdig, en hit bland alla som gillar att rensa luftgångarna, det svider i hela huvudet när man får den på tungan. Men blandningen av kaffe, mörk sirap (åh, så jag älskar mörk sirap), whiskey och senapsfrön och -pulver är fantastisk. Ett måste på vårt julbord.

Här krävs krafttag (julafton -16)

Nej nej nej nej nej nej nej... En förkylning! Ögonen simmar, lederna värker, halsen svullnar. Det finns ingen tid!
Okej, omstuvning i schemat, ett varmt bad, femton timmars sömn i natt och ett par liter Echinaforce - jag motar er i porten, ack ni onda baciller!
Undrar vad som händer om man sprutar Vanish i näsan?